Nu försöker verkligen fokusera på att vara här och nu. Det ska vara jobbigt, det hör till, jag har tränat inför detta, jag kan detta.
Jag har halva loppet kvar, nu känns ansträngningsnivån som i slutet på ett intervallpass fast på ett märkligt vis.
Jag suger i mig resten av gelén och drar även i mig Bricanyl, min sista livlina som jag sällan använder.
Har nedsatt andning men endast med 10% så inget jag är beroende utav.
Åh, det blev genast lite lättare att andas.
5 min senare är skiten tillbaka. Ok. Jaha. Så. Nu måste jag ställa om.
Jag kommer inte nå mitt mål på 3:29. Men har jag rest ända till Tokyo så ska jag slutföra, något annat finns inte på kartan.
Nu är det tungt. Tungt att andas, men psyket är tyngre. Jag har ju kapaciteten, jag vet det!
Men den fanns inte i mig idag. Något är fel men jag får ta det sen.
Nu, ska jag ta mig in i mål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar