Nervöst sammanbrott x 2

> Iaf, nu är jag framme. Trött men framme i ett disigt Tokyo men jag kan ana kortbyxeväder banne mig.

> Incheckningen på Arlanda lyckades skrämma upp mig rejält i någon minut. Damen frågade om jag hade visum och nej, det hade jag verkligen inte. Skulle jag ha det? Jag bor i Sverige, sådant har inte jag tagit reda på. Det är väl någon annan som liksom säger till om det i så fall... Eller? Ja, så tänkte jag. Damen tittar på sin skärm, får ihop några veck i pannan och tillkallar assistans. Nu är min mage hemsökt av en jätteklump.
> Har jag lagt ner all den här tid, pengar, tagit ledigt för att komma till Arlanda?
> Men nej, inget visum behövdes så länge man kunde visa upp en returbiljett.
> När jag sen ska gå igenom Gaten på Kastrup så är det bara jag där 20 min innan avfärd.
> Maskinen är stängd säger de nu.
> Samma magkänsla, samma tankar.
> På riktigt?! Och jag har bara kommit till Köpenhamn!
> Kollegan uppfattar nog min blick för hon lägger en hand på min arm och säger "Det är ingen fara, det är bara maskinen som är avstängd. Du kommer fortf på planet"
>
> Den känslan...
>
>
>