Barbarerna från Söder, Namban Rengo

Jo. Tillbaka till Tokyo.
Jag har nu hittat The Pink Cow och det visar sig att det inte är en porrklubb. Skönt.

Men det är inte heller som jag hade fått för mig, en restaurang med 15 pers som ska sitta och äta en middag. Jag kommer in i en liten lokal fylld med människor, mestadels västerlänningar.
Det är en löparklubb!
Fantastiskt! What are the ods?
Och precis som min egna klubb, IF Linnéa, träffas de efter ett lopp för att äta, ta några öl och bara hänga.
Jag hade kommit hem!
Snabbt hittar jag Julian och Phil och jag får lämna tillbaka 1000 Yen till Julian och än en gång tacka för hans vänlighet. De presenterar mig för lite folk och vi får berätta den fina historien flera gånger om hur vi träffades för bara några timmar sedan och hur de hade hjälpt mig ur min knipa.

Jag pratar med ett flertal människor under kvällen som alla berättar intressanta, fascinerande saker om deras nya hemland som jag aldrig hade fått reda på själv annars.
Tex, en bekant skulle köpa en taklägenhet med en väldigt stor balkong. I kontraktet stod det "You are not allowed to build a tempel on the balcony" Humor! Tydligen hade någon annan i huset släpat upp en massa tunga stenblock och byggt ett mindre tempel på sin balkong utan att tänka på att den kanske inte är lämpad för all den extra tyngden. Men, hyresgästen vägrade riva templet då det inte står något om att man inte får bygga ett tempel i kontraktet. Såklart.

Eller att man behöver inte buga. Det går bra att ta i hand också. Det är ganska invecklat det där med hur man ska buga. Det kommer bara att bli fel hur man än gör så det är lika bra att inte ens försöka.
Bra att veta.

Tydligen är det mycket svårare som japansk medborgare att komma med i loppet än vad det är för en utländsk. Jag själv kom med på första försöket och flera i Namban med utländskt medborgarskap hade kommit med flera gånger medans japanerna i klubben inte alls hade kommit med lika ofta.
Jag träffade en japansk tjej som först efter 6 försök kom med. Så, coachen, byt medborgarskap ett år.

Bob & Tom

Bob, den sköna killen till vänster, flyttade till Tokyo från New York för 40 år sedan. Han är idag 64 år.

 3:05 blev hans maratid! Respekt! Som Micke sa, ungefär:

"Det är skönt med sådana människor, får en att inse att man alltid kan bli bättre"

Hans dotter hade flyttat till Bangkok, det var lite tråkigt eftersom att där inte finns någon rolig mara att springa. För man kan ju inte resa någonstans om det inte finns ett marathon att kuta höll jag med om.

Bob och Tom vet ungefär 2 saker om Sverige. Abba och Milleniumtriologin. Och de är fantastiska! De var så lyriska så jag råkade lova att jag ska läsa alla böckerna. De har desutom sett den svenska filmen, med svenska röster och japansk undertext och den var otroligt bra. De visste också att det hålls guidade turer i Stockholm som går i böckernas spår. Jag lovade dem att om de någon gång kommer till Sverige så ska jag ordna en guidad löptur genom Stockholm.

Jag blev presenterad för Kazuo, en japansk kille. Kazuo är den i klubben som ser till att saker händer. Han bokar lokaler, arrangerar fester, förbereder vad som ska hända efter tävlingar mm. Jag sa att en sådan kille har vi också i min klubb! Han heter Ken. Kul.

Det var verkligen en givande och rolig kväll och en fantastisk avslutning på en dag som jag sett fram emot under en så lång tid.

Så, är du någon gång i Tokyo så träffas de och tränar varje onsdag och efteråt brukar det bli en gemensam middag eller öl. Alla är välkomna!
http://www.namban.org/

Jag har nu även skickat en stående inbjudan till Bob, att de ska höra av sig om någon av deras medlemmar kommer till Sverige. Så får de, Barbarerna från Söder hänga med på träningspassen med IF Linnéa, Söders hjältar, och festen efter loppet.

Tack alla Julian, Phil, Greg, Tom, Bob, Kazuo och alla andra i Namban Rango för att ni gjorde mitt Tokyo Marathon än mer oförglömligt!