tisdag 13 mars 2012

When the shit hits the fan

Varför är det så att de som står en närmst är också de som får ta all skit?
Eller ptja, de som jobbar inom service får också ta en del obefogad skit från personer som haft en dålig dag.
Och just då råkar man ju faktiskt stå nära inpå personen ifråga....
"Kill them with love" är något som alltid funkar. Riktigt kul blir det dessutom för mig då, att se dessa arga, sura troll bli lite lätt handlingsförlamade när de märker att det enda de får tillbaka är ett fantastiskt brett leende och lite kärlek. De e kul. Don´t let them get to you!
Men det var en lång parantes det.

En fin mäniska öppnade sig för mig idag och berättade lite utav sin livshistoria. Det var en väldigt tragisk historia som har pågått under många år. Och någon som står nära är en anledning till tragiken.
Jag har själv haft mina sämre dagar just nu och det har också att göra med mina nära. Och någon i min närhet får skrapa bort skiten.
Det liksom börjar lukta, rinner över, det blir kladdigt och oj nu landade skiten på fläkten också....
Träffade en kvinna som driver ett stenhuggeri för ett tag sedan och en stor del av hennes verksamhet består av att tillverka gravstenar.
Vi fick prata en stund och jag frågade henne hur det var att träffa alla dessa mäniskor som befinner sig i sorg.
Det var inte så märkligt tyckte hon, döden är något utav det naturligaste som finns. Det händer oss alla någon gång men det är något som vi sällan vi pratar om. Förens det är försent. Hon pratar om döden vartenda dag. Då är det inget konstigt till sist.
Vi måste prata om det.
Denna kvinna berättade att är det något dessa samtal har gett henne så är det just att värdesätta de små detaljerna här i livet.
Att det kvittar hur mycket pengar vi lägger på prylar, hur mycket vi än öser matriella ting på våra nära. Det man kommer ihåg är de små detaljerna som inte kostar någonting.
Hon berättade om en lastbilschaufför, han var ofta borta på långa körningar och inte hemma så ofta.
Men varje dag klockan 15.00 ringde han till sin fru, som han varit gift med i närmre 20 år, för att bara prata. Kolla hur hennes dag varit, berätta lite om sin dag, vad de skulle äta till middag när han kom hem 3 dagar senare.
Varje dag klockan 15.00
Det är de stunderna han saknar mest idag. Inte de soliga semesterresorna, inte lyxmiddagarna på krogen, inte den jättesnabba motorcykeln han fick utav henne i födelsedagspresent.
När klockan slår 15.00 gör det numera lite ont i hjärtat hos denna lastbilschaufför.
Det han saknar mest är ett litet telefonsamtal med någon han älskar.

Ring någon du älskar. Börja med ett hej.


Det här är en Lyckoklöver. Den ska någon fin person få.
Och jag behåller en själv. Jag är fin jag me.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar