Inte lakritsbildäck. Torkade oliver efter 12 timmar
Jag har lite problem med vardags-resursslöseri som att låta vattenkranen bara rinna under tiden man gör något annat eller att bara diska under rinnade vatten, huh! Det kliar i mig när jag sitter hemma hos någon och kranen bara rinner, jag vill gå dit och stänga av den. Vilket jag har gjort några gånger också. Skulle du bli upprörd om en gäst hemma hos dig går och stänger av din vattenkran? Haha, kul.
Och nä, jag låter inte kranen gå för att det ska komma kallt vatten om jag ska dricka. Jag dricker ljummet vatten. Är det vinter händer det att jag även dricker varmt vatten. Inget konstigt, prova.
Och att diska när vattenkranen bara står och rinner ger mig nästan eksem. Tänk alla resurser som krävs för att rengöra vattnet och få det till min kran. Så ska jag bara låta rent vatten rinna iväg för att bli rent en gång till, utan att ens använda det. Så otroligt onödigt.
Jag har haft en tvångstanke som jag levt med i flera år. Om jag av någon anledning skulle hamna i en situation där allt vatten i världen håller på och ta slut och uttorkningen börjar bli livshotande, Då! skulle jag verkligen ångra alla de kubik med vatten som rann iväg bara för att jag ville ha ett glas kallt vatten.
Så, nu skulle jag slösa med ugnsvärme i flera timmar genom att torka oliver.
När jag ändå skulle hålla på så kunde jag ju torka lite annat också, så rödbetschips klämde jag in.
70 grader, 5 timmar. Lät det stå kvar i ugnen över natten. I morse var oliverna torra och smakrika. Rödbetorna smakade ok men de hade en liten, liten, fuktig kärna kvar så jag drog på värmen igen för att sen stänga av och låta betorna ligga på eftervärmen.
Jag brände skiten.
Den känslan.....
Väldigt mycket slöseri...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar